Desmond Tutu som är en av Sydafrikas mest kända människorättsaktivister, vann 1984 Nobels fredspris för sina ansträngningar att lösa och få ett slut på apartheid. Han föddes i Klerksdorp i Sydafrika 1931 och arbetade först som lärare. Därefter studerade han teologi och blev den första svarta anglikanske ärkebiskopen i både Kapstaden och Johannesburg. Genom sina föreläsningar och skriverier som frispråkig kritiker av apartheid blev han känd som ”rösten” som talade för de stumma svarta sydafrikanerna. Efter studenternas uppror i Soweto som urartade till upplopp, stödde Desmond Tutu den ekonomiska bojkotten av sitt land, under det att han fortlöpande uppmuntrade försoning mellan de olika fraktionerna som hade samband med apartheid.

När Sydafrikas första val som omfattade alla raser hölls 1994, valdes Nelson Mandela som landets förste svarta president. Han utsåg då Desmond Tutu som ordförande i Sannings-och försoningskommissionen (TRC).

I sitt arbete för mänskliga rättigheter, formulerade Desmond Tutu sina mål som ”ett demokratiskt och rättvist samhälle utan rasåtskillnader” och fastställde minimikrav för att genomföra detta, vilket inkluderade lika medborgerliga rättigheter för alla, ett gemensamt undervisningssystem och upphörande av tvångsförflyttning.

Förutom Nobelpriset har Desmond Tutu tilldelats flera utmärkelser, bland annat Pacem in Terris-priset, Biskop John T. Walkers pris för framstående humanitära insatser, Lincolns ledarskapspris och Gandhis fredspris.

Desmond Tutu fortsätter att resa vida omkring i kampen för mänskliga rättigheter och jämlikhet för alla människor, både i Sydafrika och internationellt.