EN INTRODUKTION

Den 24 oktober 1945, i efterdyningarna av andra världskriget, skapades Förenta Nationerna som en mellanstatlig organisation för att rädda framtida generationer från att förstöras av internationella konflikter.

FN-representanter från alla regioner i världen antog formellt den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna den 10 december 1948.

Förenta Nationernas stadga etablerade sex huvudsakliga organ, däribland Generalförsamlingen, Säkerhetsrådet, den Internationella domstolen och, när det gällde mänskliga rättigheter, Ekonomiska och sociala rådet (Economic and Social Council – ECOSOC).

FN-stadgarna bemyndigade ECOSOC att etablera ”kommissioner inom ekonomiska och sociala fält och för att främja mänskliga rättigheter ...” En av dessa var FN:s kommission för mänskliga rättigheter som under ordförandeskap av Eleanor Roosevelt skapade den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Förklaringen skapades av representanter från världens alla regioner och omfattade alla juridiska traditioner. Förklaringen, som antogs av Förenta Nationerna den 10 december 1948, är det mest allmänna dokument om mänskliga rättigheter som finns, och beskriver fundamentala rättigheter som utgör grunden för ett demokratiskt samhälle.

Efter denna historiska händelse uppmanade Generalförsamlingen alla medlemsländer att publicera texten till förklaringen och ”se till att den sprids, sätts upp och visas, att den läses och diskuteras, huvudsakligen i skolor och vid andra läroanstalter, utan åtskillnad på grund av politiska förhållanden i länder eller territorier.”

Förklaringen är ett levande dokument som nu har accepterats som ett kontrakt mellan en regering och dess befolkning i hela världen. Enligt Guinness rekordbok är det det mest översatta dokumentet i världen.

>> Läs hela texten i förklaringen