Träffa kvinnorna som formade den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna

Eleanor Roosevelt är välkänd för sin ledande roll i utarbetandet av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, men andra kvinnor hjälpte också till att verkligen göra den allmänna förklaringen allmän.

Hansa Mehta, från Indien, anses vara den som ändrade uttrycket ”alla män är födda fria och lika” i Artikel 1 till ”alla människor är födda fria och lika”. Det var en förändring på ett ord som gjorde hela skillnaden.

Begum Shaista Ikramullah från Pakistan förespråkade Artikel 16 om lika rättigheter i äktenskap för att bekämpa barn- och tvångsäktenskap. Minerva Bernardino från Dominikanska republiken argumenterade med framgång för att jämställdhet mellan män och kvinnor skulle tas med i inledningen till den allmänna förklaringen. Bodil Begrup i Danmark förespråkade att den allmänna förklaringen skulle hänvisa till ”alla” eller ”varje människa” som rättighetsinnehavare, snarare än ”alla män”.

Många kvinnor bidrog till att göra den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna till vad den är idag, inklusive (från vänster) Angela Jurdak Khoury från Libanon, Fryderyka Kalinowski från Polen, Bodil Begtrup från Danmark, Minerva Bernardino från Domenikanska republiken, och Hansa Mehta från Indien.

Evdokia Uralova, från den vitryska socialistiska sovjetrepubliken, argumenterade för lika lön för kvinnor, och tack vare henne säger Artikel 23: ”Envar har utan åtskillnad rätt till lika lön för lika arbete.” Tillsammans med Fryderyka Kalinowski från Polen och Elizaveta Popova från Sovjetunionen betonade hon rättigheterna för personer i icke självstyrande territorier enligt Artikel 2.

Lakshmi Menon från Indien argumenterade för mänskliga rättigheters ”allmängiltighet” och insisterade på att om kvinnor och människor under kolonialstyre inte uttryckligen nämndes i den allmänna förklaringen skulle de inte anses vara inkluderade i ”alla”.

”Eleanor Roosevelt är välkänd för sin ledande roll i utarbetandet av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, men andra kvinnor hjälpte också till att verkligen göra den allmänna förklaringen allmän.”

Marie-Hélène Lefaucheux från Frankrike förespråkade medtagandet av icke-diskriminering baserat på kön i Artikel 2, som lyder: ”Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.”

Dessa och andra kvinnor som bidrog till den allmänna förklaringen har säkerställt att dokumentet garanterar jämlikhet för alla.